Det finns stunder i sitt liv när man är så jävla lycklig att man nästan spricker och så finns det stunder när allt går åt skit-hållet. Och det kan ändras så himla fort också. Man hinner inte vara glad på dom lyckliga stunderna. 
Alla personer som finns i ens liv påverkar alla stunderna, enligt mig alltså. Men jag har lärt mig nu, jag ska leva livet för varje sekund och ingen ska få påverka det. Bara posetivt. Men tur som är har jag bara bra vänner, och om någon behandlar mig som skit ska jag göra detsamma. Jag måste lära mig att våga, och det är ett stor steg i livet. Och det både förbättrar och försämrar situationerna, men det lönar sig alltid till slut.

Just nu är jag lycklig! Och det ska jag njuta av, för snart går allt åt helvetet. Fast egentligen, varför måste det alltid gå åt helvetet? Varför kan alla inte bara vara glada och trevliga så skulle alla vara lyckliga? Nej, men tyvärr finns det folk som bara tänker på sig själva och kränker andra för att dom själva ska känna sig så jävla mycket bättre. Men vad ska man göra åt saken? Det går ju inte att förändra, förutom att föräldrarna uppfostrar dom bra och ger dom den kärlek dom behöver. Skulle det uppstå taskigheter då? Det är väl något man aldrig kommer få reda på för det är bara något som inte händer.

Men jag ska iallafall leva livet till det sista andetaget jag gör, och det hoppas jag att ni också gör!

Tack förresten alla mina vänner som gör att jag är vem jag är idag. Ni vet vilka ni är!